Beat by Raspo
Lyrics
Jag är en drömmare och kommer alltid att va.
Skadade sinnen, sitter i sen ja va barn//
Flykten va given,min överlevnad.
då Jag hitta egna vägar för att överleva //
Ingen tog min hand ,och visa mig vägen
nej ingen stod bredvid mig i alla lägen//
Jag levde mitt liv, i min egna värld
då jag flyttade runt med min fucking bag //
34 flytter på 5 jävla år
Det enda jag fick höra var att hon var svår //
gav upp mig totalt sa jag var komplicerad
Flytt på flytt, för jag var svår placerad//
Men ärligt talat, jag ville inge annat.
Än att ha nån bredvid mig som alltid stannat//
Som greppat min hand, sagt vi löser det här.
Men fick fortsätta drömma i en fuckad värld//
Jag fick bygga min grund på egen hand.
Dom skicka mig till sjöss,jag fick ro i land//
Det var svåra tider, ville inte leva.
Jag knarkade istället,och överdosera//
Jag hade ingenting att leva för.
För jag levde ett liv där jag kände mig död//
Min mamma gick bort och min pappa stack
Ingen vuxen som fånga mig när hjärtat brast//
Sorgen över mamma och svek efter pappa
Vid stupet jag hängde och greppet jag tappa //
Alla försvann , jag stod ensam kvar
en tonåring ,som sökte efter svar //
Men jag sökte förgäves, jag kom ingenstans
hade ingen tro på att ge livet en chans //
jag fortsatte drömma åren som kom
Jag hade ingen styrka till att vända om //
Det var ingen dans på rosor, dagarna gick
Skeva situationer och trauman jag fick //
Valde vägen själv, men jag visste inge annat
Fan ingen tog emot mig med öppna armar //
Jag hade familj, ganska dålig kontakt.
Kände övergivenhet den dagen pappa stack //
när mamma dog, jag behgövde han som mest
För åren som kom skulle inte bli lätt //
Sorgen var tung och dagarna långa.
Börja med tjacket för jag ville inte somna //
När ögonen slöts jag såg min mor.
Ledsen när jag vakna, för saknaden va stor//
Detta blev mitt sätt att hantera situationen
Var 12 år den dagen hon sänktes under jorden//
Var trasig, redan där och då
föll handlös för tjacket och xanor//
Jag vandrade in på ett mörkare spår
Med droger, våld och brott under många år //
Kriminalvården och 12 stegs behandling
Till slut jag förstod, och kunde se en sanning//
var tvungen att bryta detta mönster själv,
Så många gånger jag faktiskt ropat på hjälp //
För jag trillade tillbaka , gång på gång.
Ibland jag låstes in, för jag tappa kontroll //
22 år gammal blev sista vändan.
LVM i stockholm hade ingen förväntan //
Vården i sig , var ganska värdelös.
Förvaring men ärligt var värt ett försök //
När jag kom därifrån allt vände snabbt
Blev gravid direkt,och jag släppte allt//
Det blev räddningen jag är drogfri idag
Jag lever, vi fixa det min son och jag//
Lyrics
Jag är en drömmare och kommer alltid att va.
Skadade sinnen, sitter i sen ja va barn//
Flykten va given,min överlevnad.
då Jag hitta egna vägar för att överleva //
Ingen tog min hand ,och visa mig vägen
nej ingen stod bredvid mig i alla lägen//
Jag levde mitt liv, i min egna värld
då jag flyttade runt med min fucking bag //
34 flytter på 5 jävla år
Det enda jag fick höra var att hon var svår //
gav upp mig totalt sa jag var komplicerad
Flytt på flytt, för jag var svår placerad//
Men ärligt talat, jag ville inge annat.
Än att ha nån bredvid mig som alltid stannat//
Som greppat min hand, sagt vi löser det här.
Men fick fortsätta drömma i en fuckad värld//
Jag fick bygga min grund på egen hand.
Dom skicka mig till sjöss,jag fick ro i land//
Det var svåra tider, ville inte leva.
Jag knarkade istället,och överdosera//
Jag hade ingenting att leva för.
För jag levde ett liv där jag kände mig död//
Min mamma gick bort och min pappa stack
Ingen vuxen som fånga mig när hjärtat brast//
Sorgen över mamma och svek efter pappa
Vid stupet jag hängde och greppet jag tappa //
Alla försvann , jag stod ensam kvar
en tonåring ,som sökte efter svar //
Men jag sökte förgäves, jag kom ingenstans
hade ingen tro på att ge livet en chans //
jag fortsatte drömma åren som kom
Jag hade ingen styrka till att vända om //
Det var ingen dans på rosor, dagarna gick
Skeva situationer och trauman jag fick //
Valde vägen själv, men jag visste inge annat
Fan ingen tog emot mig med öppna armar //
Jag hade familj, ganska dålig kontakt.
Kände övergivenhet den dagen pappa stack //
när mamma dog, jag behgövde han som mest
För åren som kom skulle inte bli lätt //
Sorgen var tung och dagarna långa.
Börja med tjacket för jag ville inte somna //
När ögonen slöts jag såg min mor.
Ledsen när jag vakna, för saknaden va stor//
Detta blev mitt sätt att hantera situationen
Var 12 år den dagen hon sänktes under jorden//
Var trasig, redan där och då
föll handlös för tjacket och xanor//
Jag vandrade in på ett mörkare spår
Med droger, våld och brott under många år //
Kriminalvården och 12 stegs behandling
Till slut jag förstod, och kunde se en sanning//
var tvungen att bryta detta mönster själv,
Så många gånger jag faktiskt ropat på hjälp //
För jag trillade tillbaka , gång på gång.
Ibland jag låstes in, för jag tappa kontroll //
22 år gammal blev sista vändan.
LVM i stockholm hade ingen förväntan //
Vården i sig , var ganska värdelös.
Förvaring men ärligt var värt ett försök //
När jag kom därifrån allt vände snabbt
Blev gravid direkt,och jag släppte allt//
Det blev räddningen jag är drogfri idag
Jag lever, vi fixa det min son och jag//
- Category
- Nordic
Commenting disabled.